Min snälla pappa gick upp med tuppen för att köra mig och killarna till Bromma och för att sedan passa dem tills K vaknar efter sitt nattpass.
Tänk vad det gör mycket att ha nära och kära som ställer upp och hjälper till. Det är jag enormt tacksam över!
Men nu har jag parkerat mig med en kopp cappucino och en rejäl kanelbulle på Bromma airport och sitter och fantiserar om dagen.
Det är lite lustigt för det här är inte alls något jag brukar göra; hooka upp mig med 180 för mig okända personer bara sådär. (Vilket min syrra så vänligt påpekade ;) Jag brukar ha lätt ångest när jag ska på bröllop och sånt när jag inte känner folk, men det här känns bara kul, rätt liksom.
På något konstigt sätt känns det nästan som att jag känner en del av deltagarna efter att ha följt deras liv genom bloggarna under längre tid. Skumt egentligen, men rätt coolt..
Så Malmö; Here I come!
Jag är stolt över dig!
SvaraRadera