Vilken dag...
Den började inte alls bra kan jag säga, med två grabbar som egentligen behöver vara på dagis och springa av sig tonvis med överskottsenergi. Det liksom slår över för dem när vi varit hemma och sjuka så mycket.
Idag hade jag bokat upp med grannen att vi skulle gå ner till vårt friluftsområde för att leka och springa av oss lite och titta på djuren, men efter att ha spenderat hela morgonen till att vara någon sorts bråk-domare-medlings-polis fick jag nog.
Nästan alltid när vi ska iväg slår någon sorts kaos-generator till hos killarna och det blir nästan stört omöjligt att göra de enklaste saker som att ta på sig skor och gå och kissa. Det blir bråk, tjafs, och tokigheter. Helt plötsligt kan någon av dem få för sig att börja leka med vatten i handfatet eller springa och puttas och slåss eller riva ut grejor eller något annat.
Det kan bli något frustrerande kan jag säga. Och idag när jag tillsluut lyckades få ut dem (då brukar det oftast lugna sig) så kunde de inte sluta bråka om vem som skulle sitta i vagnen ner till bilen (en sträcka på säg 60 meter). Det skreks och gräts och bråkades.
Nånstans där gav jag upp.
Jag gick upp till grannen och sa till att jag inte orkade åka iväg med dessa två och hon bara säger: men vi kan väl leka på gården istället. Sånt älskar jag! Inga besvikna miner, inget suck och stön. Hon bara köper läget rätt av.
Hon räddade min dag.
Jag är verkligen imponerad av alla ensamstående mammor och pappor därute som löser situationen med barn, jobb, ekonomi och ork. Idag när det blev så tufft var jag själv med killarna och det är oftast då som sådana här dåliga situationer uppstår. När man är två är det mycket lättare..
..och så har jag blivit lite bortskämd..
Nu ikväll har jag och grabbarna varit hemma hos mina föräldrar tillsammans med min syrra och ätit trerätters.
Mmm, jättegott och trevligt!
Det är också något som jag är tacksam över. Närheten till föräldrarna och att de hjälper till så mycket med killarna. Det är verkligen inte lätt när man är två som jobbar skift, att lyckas få ihop alla tider.
TACK alla fina för att ni finns för mig!!
Hej vännen!
SvaraRaderaDu är inte ensam ska du veta. Vi har alla gått igenom dessa jobbiga kaosdagar med toppade barn och ett eget tålamod som är lika med noll. Dagar man får lägga till erfareheten bara och gå vidare. Men vilken härlig granne du har som löste det hela smidigt och bra och som gjorde det till en bra dag trots allt.
Jag håller med dig, all eloge till ensamstående (eller enastående som jag brukar kalla dem) som får dra ett tungt lass. Uppvuxen med skilda föräldrar fick jag på nära håll uppleva deras kamp och är dem för evigt tacksam för den fantastiska uppväxt de gav mig.
Vad skönt att höra att ni har ett sådant kärleksfullt skyddsnät omkring er och jag är säker på att de mer än gärna hjälper er på alla sätt de kan. Hjälp som aldrig kan mätas i pengar. Skönt att ha.
Ta hand om dig och ha en fin söndag!
Kram Lotta