Det är verkligen något speciellt med rimfrost.
Jag är helt fascinerad av det, älskar att titta på de små detaljerna, älskar att försöka fota det.
Igår var det HELT fantastiskt ute. Ett helt landskap i krispigt, vitt, tyst och absolut stilla. Det var som att något stannat världen. Ingen vind, knappt några ljud i skogen, bara det frusna, hårda, vackra. Jag skulle kunnat vara ute och fotat i timmar om inte batteriet till kameran gett upp.
Såna stunder.. som den promenaden. Ladda med livsenergi, vara precis just där, vara omgiven av världens vackraste landskap. Då är man tacksam att få leva, att ta del av det otroliga som är vår värld, som vi lever i, som är vår verkligehet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar