..herr kantarell..

och så tittar man ner och ser att man står i en skog av trattkantareller..

Det var ju inte alls meningen. Jag skulle gå ut på en promenad, fota lite i skogen och boosta lite energi när jag hittar alla dessa svampar. Det var ju bara att sätta igång att plocka. Ingen påse med såklart, så förutseende är jag ju inte, utan får lägga svampen i fickorna. Proffsigt..

Jag önskar verkligen att jag kunde vara en såndär skön personlighet som får ihop det. Jag lyckas verkligen inte. Jag vill också kliva i mina Hunterstövlar, knäppa min gosiga kofta och svepa en vacker sjal runt halsen, ta min korg och gå ut i skogen med lite värdighet. Lite stil. Nehej, det funkar tydligen inte för mig. För det första äger jag inga Hunterstövlar eller en dyr fin kofta heller för den delen, utan kliver i mina gamla gympadojjor, på med en gammal jacka och kvistar iväg.

Det är blött i skogen såhär års, så ett par Hunterstövlar hade verkligen varit på sin plats. En korg också. Svampar i fickorna är ingen bra lösning.. När man kommer hem är liksom hattarna separerade från stjälkarna och fickorna fyllda av svampdelar, barr och jord. 

Det blir som det blir verkar vara min ofrivilliga livsfilosofi, och det blir verkligen inte som jag tänkt mig.   

och för kännedom..

..så finns det fullt av slemproppar därute..