Usch och fy!! Igår havererade min älskade iPhone.. Stor kris infann sig genast.. När den värsta ångesten över förlorade Wordfeud spel och missade Twitterflöden lagt sig insåg jag hur handikappad jag har blivit utan min telefon. Vi har nämligen ingen fast telefon hemma. Och vad gör man om dagis ringer? Jag har i och för sig en jobblur, men eftersom jag jobbar på en statlig myndighet har man inte samma frihet att använda den privat.
Som TUR var lyckades maken få igång skrället igen.
Den hade låst sig helt när jag skulle uppdatera den via datorn och ville tillslut själv bli inkopplad i Itunes. Så efter att ha gjort något tekniskt på egen hand lyckades den återskapa det mesta av sitt forna jag, dock var alla "appar" borta.
Men, bilderna var kvar till min stora glädje!! Det var anledningen till att jag kopplat in den i datorn första gången, för att tömma ur alla bilder.
Jag är annars himla noga att säkerhetskopiera alla bilder både på CD och till en extern hårddisk. Man kan aldrig vara för säker.. En väninnas hårddisk pajjade och ett helt år av bilder på barn, vänner och familj försvann för alltid. Vilken katastrof! Jag led med henne när hon skickade ut mail om att alla skulle skicka sina bilder på deras barn.. Sen dess... Ja, ni förstår..
..fler I-landproblem..
Dags för oss att teckna nytt el-avtal. Eftersom vi är storkonsumenter (bor i pappkartong á la 70-tal) kan det skilja rätt så mycket per år. Det bästa avtal vi haft var ett där man betalade lika mycket varje månad året ut. Totalpriset slogs ut per månad och vi slapp därför skyhöga räkningar på vintern. Då visste vi alltid hur mycket vi skulle betala. Annars blir det lätt obehagliga överraskningar under vargavintermånaderna som varit..
..så här...
kan det se ut när man lämnat små busungar själva en stund med pennorna. Ett toa-besök bort så har man fått två små tigrar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar