Men han är ju så härlig denna katt, SÅ glad han blev när vi hämtade honom, så mycket kärlek han visade. Älskade kissen, vad rörd jag blir när han finner sig så väl i sin situation; att gå med krage, att inte få gå ut, att inte få tillbaka sitt vanliga liv direkt.
Ikväll har han legat på armstödet på soffan tillsammans med killarna när de kollade på Bompa. Han vill vara nära oss nu. Han drar sig inte undan som katter gärna gör när de inte mår bra. Gullisen.
Killarna är slitna nu. Att börja på dagis efter sex lediga veckor tar på krafterna, men de har haft kul! Jag ser en tendens på Luddisen att han förstår att de är äldst på dagis nu. Redan efter två dagar har han en ny mognad. Det är så coolt att se. Han behöver det efter att ha hängt med lillebror hela sommaren. Bli lite stor igen.
Jag har möblerat om på hans rum också. Jag vill inte göra för drastiska förändringar utfall vi flyttar, men lite går ju alltid att ändra om..
Tyvärr har jag inte varit så aktiv här på sistone. Livet kommer emellan och annat får prioriteras. Jag är själaglad för er som fortsätter att titta in. Det uppskattas verkligen!!
Många kramar /H.
Åhh, lille kille! Blir alldeles tårögd av att läsa. Har ju älskade katter här hemma som är familjemedlemmar lika högt älskade som någon annan och det gör så ont att se dem ha ont och svårt. Men föroppningsvis är han snart tillbaka till sitt gamla jag igen.
SvaraRaderaKlart att vi fortsätter att kika in här hos dig Helena. Fattas bara annat. Alla har vi fullt upp med livet och ibland fattas även lusten at blogga eller besöka andra bloggar helt enkelt. Och det är helt ok. Det handlar ju inte om att den som besöker/skriver oftast vinner. Åtminstone inte för mig. För mig handlar det om bloggvänskap och den är lika stark oavsett hur ofta man "hörs av". Så blogga du när du har tid och lust Helena. Utan några dåliga samveten.
Kram Lotta