tisdag 2 oktober 2012

Vad säger man?

När det faktiskt händer? Det man pratat om, vänt och vridit på under flera års tid faktiskt kommer att bli verklighet. Från de första tankarna till att saker och till börjar falla på plats. När stenen väl är i rullning.

Det är svårt att riktigt greppa, att förstå och ta in vad vi faktiskt har beslutat oss för. Att känna alla känslor, få en överblick.
Så många svåra delar som skall övervägas, stora beslut som påverkar fler än oss.
Det har varit en lång och tuff resa och vi är inte framme än. Det jag är mest tacksam över är att min familj är okej med vårt beslut. Vi har fått deras välsignelse att flytta, bryta upp och det känns jätteskönt, viktigt.

Men det känns såklart ändå, i hjärtat.

Lite rädsla, lite sorg och samtidigt förhoppningar om en lugnare tillvaro. Mindre stress. Lite ro där inuti. Och att allt kommer att bli bra.

Jag hoppas vi gör rätt.


8 kommentarer:

  1. Låter som ett noga övervägt beslut hursomhelst . . .då brukar det bli bra!
    Lycka till!
    Kram Helen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!! Såna ord värmer verkligen en lätt virvlande själ.

      Helena

      Radera
  2. Det låter spännande, men jag förstår om det är omtumlande. Stora livsbeslut är oftast det och ska väl också vara så.
    Att fråga sig vad som är det värsta som kan hända brukar vara bra. Att ångra att man aldrig tog steget kan vara lika jobbigt som att inse att det man gjorde kanske inte var det bästa.
    Jag tycker ändå att det lyser stor övervägan genom dina inlägg och är säker på att det kommer bli bra!

    Nu blir jag ju naturligtvis väldigt nyfiken! Ska ni flytta långt?

    Önskar er all lycka med ert beslut!
    Kram
    Suz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Tack för dina, som vanligt, kloka och fina ord. Vi lämnar storstaden för att flytta till ett mindre samhälle i Småland.. Just nu känns det galet, pirrigt, kul och sorgligt. På samma gång.

      Kram Helena

      Radera
    2. Hej!
      Vad spännande! Förstår om det är många känslor i omlopp. Något sådant stort steg har vi aldrig tagit, bara flyttat några mil.

      Men då är det inte bara husbyte utan jobb, skola, dagis och en massa annat - inte konstigt att det är både sorgligt och kul!

      Massor av lyckönskningar än en gång! Och ni kommer närmre Skåne, roligt:)

      Kram Suz

      Radera
  3. Det kommer att bli bra Helena. Det är ju vekligen inget förhastat beslut ni har tagit utan verkligen tänkt igenom noga. Ni följer era hjärtan och då kan det inte bli fel. Dessutom har ni varandra. På väg ut i det stora äventyret.

    Det är aldrig lätt att rycka upp rötterna och förändra så mångas vardag men samtidigt måste man våga hoppa ibland. Prova de där vingarna och rötter har den där fantastiska förmågan att slå rot på nytt och blomstra.

    Lycka till nu.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  4. Tack finaste Lotta för dina ord!

    Jag blir glad och tacksam

    SvaraRadera
  5. Jag tror absolut att ni gör rätt! Men förstår att det känns nervöst.

    SvaraRadera